Nästan död man av Åke Edwardson

Den nionde och nästsista boken om kriminalkommissarie Erik Winter.

Från bokens baksida:

”En gangster, en författare, en politiker och en helt vanlig medborgare – och en kriminalkommissarie som plågas av tvivel och en sprängande huvudvärk. Det är en otroligt vacker höst, men en mörk händelse hinner ifatt dem alla. Deras öden är sammanlänkade av en flicka som försvann för över trettio år sedan. De står alla inför döden, och kommer att förenas av döden.”

Jag har läst alla böckerna om Erik Winter (utom den tionde och sista) och tyckte bra om de första, men de två-tre senaste har inte riktigt fallit mej i smaken. De har varit platta och lite flummiga. Men den här tycker jag om! Jag hade lite svårt att komma mej in i den – kanske jag förväntade mej att den skulle vara lite småtråkig, precis som de senaste jag läst – men efter ett par kapitel fångade den mitt intresse. Trots osannolika sammanträffanden är det en bra bok, och jag tycker även om att följa Erik Winters privatliv, som nu börjar vackla lite.

Mitt liv…

…har sett i stort sett likadant ut de senaste 10 åren: jag har haft samma jobb, samma bostadsort, samma frisyr, samma vanor. Den enda stora förändringen är att barnaskaran har vuxit. Ja, samma man har jag förresten också haft i 10 år 🙂 . Nu känner jag att det kanske är dags för lite förändringar i mitt liv. Samtidigt är jag en bekväm människa som inte tycker om förändringar, jag trivs bäst när allt lunkar på i samma gamla hjulspår. Men nu har det lunkat på lite för länge, tycker jag, och jag börjar bli uttråkad. Något måste ske. Jobbet trivs jag helt okej med, att flytta är ett lite för stort steg, och maken vill jag inte heller byta ut. Alltså borde jag göra en förändring hos mej själv. Kanske en ny frisyr och en ny garderob, en ny klädstil? Jag är faktiskt ganska trött på gamla tråkiga boksnoken. Boksnoken behöver bli modernare, tuffare, roligare! Dags att ta tag i det nu!

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson

Någon mördar de två ungdomarna Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker efter ett flygplan i sjön Vittangijärvi. En mordutredning tar sin början och polisinspektör Anna-Maria Mella och kammaråklagare Rebecka Martinsson misstänker att ungdomarna mördats för att de kommit en gammal hemlighet på spåren, något som har med den ökända familjen Krekula att göra. Nutid varvas med händelser som skett många årtionden tillbaka och sambandet vävs så småningom samman.

Åsa Larsson är en av mina absoluta favoritdeckarförfattare. Hon skriver på ett sätt som tilltalar mej, och jag gillar miljön där hennes böcker utspelar sej – nordligaste Norrland med ett kallt klimat och vackert landskap. Den här deckaren är en av de bästa jag läst på länge och det känns lite ledsamt att jag läste ut den på bara några kvällar. Jag ville dra ut på läsningen men hade svårt att lägga den ifrån mej om kvällarna.

VAB

Lillasyster är krasslig så jag vabbar idag. Första gången i höst, så vi har klarat oss rätt länge ändå. Men förr eller senare slår förkylningarna till. Få se om Mellansyster och Storasyster också drabbas.

Just nu sover lillan, men vi har hunnit dammsuga, slänga i en tvättmaskin, baka, läsa, prata i telefon med mormor och äta lunch. Eller rättare sagt så matade Lillasyster mej med sina köttbullar för hon ville inte ha. Nåja, huvudsaken att hon dricker, och när man är krasslig här i huset får man välja dricka så idag har det blivit saft till lillans stora glädje 🙂 .

Tröstaren av Karin Wahlberg

Den sjätte boken om kriminalkommissarie Claes Claesson och läkaren Veronika Lundborg.

En kvinna blir skjuten när hon går hem från en väninna sent på kvällen. Det är Veronika som opererar henne när hon kommer in till sjukhuset. Operationen går bra och tillståndet för kvinnan är stabilt. Men när hon efter ett par dar blir flyttad från intensiven till en vanlig avdelning så avlider hon plötsligt och oväntat. Veronika blir anmäld av kvinnans make och uthängd som ”mördardoktor” i tidningarna.  För Veronika känns det som om hela hennes tillvaro håller på att gå i spillror. Frågan är om kvinnan dog en naturlig död, eller om det är någon som ville att hon skulle dö.

Tröstaren är inte Karin Wahlbergs bästa bok, enligt mitt tycke. Den är ganska lam, och även om jag gillar lågmälda deckare så är handlingen i den här boken lite för seg även för mej. Det är först alldeles i slutet som det tar sej och blir spännande. Men jag gillar Veronika och Claes, och jag hoppas att det här inte var den sista boken i serien.