Månadsrapport juni 2009

Lästa böcker i juni 2009:

1. Inga fler lögner – M.J. Hyland

2. Den tionde kretsen – Jodi Picoult

3. Inte mitt barn – Patricia Kay

4. Rött stoft – Ann Cleeves

Ungefär en bok i veckan 🙂 .

 

Annonser

Rött stoft av Ann Cleeves

Rött stoft av Ann CleevesEn gammal kvinna och en ung kvinnlig arkeolog dör med bara några dagars mellanrum. Den gamla kvinnan har blivit skjuten i misstag och den unga kvinnan har gjort självmord. Eller var det verkligen en tragisk olycka och ett självmord? Kommissarie Jimmy Perez är inte så säker på att dödsfallen är vad de ser ut att vara, och misstänker ett samband.  Men hur? När han tillsammans med sin unge kollega Sandy, som är sonson till den skjutna gamla kvinnan, pratar med lokalbefolkningen kommer gamla historier och hemligheter fram.

Jag är så glad att vara tillbaka på Shetlandsöarna! Ann Cleeves har skrivit ännu en bok som tilltalar mej! Om man gillar hennes två tidigare böcker blir man inte besviken på den här heller. Men om man tycker att hennes böcker är sega och händelselösa behöver man inte läsa den här. Det är ingen gastkramande spänning, inga blodiga scener, inget högt tempo. Men i mitt tycke bara sååå bra ändå!

Krim-alfabetet: I

Vi har kommit till bokstaven I i Krim-alfabetet.

En kriminalroman jag läst: Isprinsessan av Camilla Läckberg. Jag gillar Läckberg även om hennes språk är ganska enkelt och en smula fantasilöst. Jag tyckte om Isprinsessan och har även läst alla de efterföljande böckerna.

En kriminalförfattare jag gillar: Arnaldur Indridason. En klar favorit!

En kriminalroman jag vill läsa: I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen av Viveca Sten. Någon som har läst dessa böcker?

Inte mitt barn av Patricia Kay

Inte mitt barn av Patricia Kay

En kall vinternatt när ett fruktansvärt oväder härjar föds två flickor på ett litet sjukhus, med bara några minuters mellanrum. P.g.a snöstormen är sjukhuset underbemannat och ett misstag sker – flickorna blir förväxlade.

11 år senare får Abbie Bernard av en händelse veta att hennes dotter Kendall omöjligt kan vara hennes biologiska barn. Hela hennes liv blir upp-och-ner-vänt av denna upptäckt, och efter några dagars funderande hit och dit bestämmer hon sej för att leta reda på den andra familjen som också fick en dotter den där kaotiska natten för 11 år sedan.

När hon hittar familjen uppstår frågan: Ska hon berätta för dem att deras döttrar blivit förväxlade och vuxit upp i fel familjer? Hur ska hon berätta det? Eller ska hon helt enkelt kanske låta bli att säga något och låtsas som att allt bara är som förut?

Lättläst dussinroman med ganska fånig lösning på hur problemet med de förväxlade flickorna skulle lösas. En ”blaha-blaha-bok” brukar jag kalla den här sortens böcker. Jag var på vippen att sluta läsa men ville ändå veta hur det gick så jag fortsatte ända till slutet. Men jag tvivlar på att jag kommer att läsa mer av denna författare.

 

Krim-alfabetet: H

Bokstaven H i Krim-alfabetet:

En kriminalroman jag läst: Hundarna i Riga av Henning Mankell. Det var länge sen jag läste böckerna om Kurt Wallander, men jag skulle gärna läsa om hela serien – om jag får tid nån gång vill säga 😀 .

En kriminalförfattare jag gillar: Mo Hayder. Hans böcker Fågelmannen och Trädens tystnad är väldigt bra, och väldigt otäcka.

En kriminalroman jag vill läsa: Höstoffer av Mons Kallentoft. Jag gillade Midvinterblod, men Sommardöden och Höstoffer har jag inte hunnit med ännu.

Uppdaterat: Jag fick veta av Snowflake att Mo Hayder faktiskt är en kvinna och inte en man, som jag trodde! Jag hade inte en tanke på att det kunde vara en kvinna som skrivit så otäcka böcker, jag tog bara för givet att det var en man 🙂 .

Den tionde kretsen av Jodi Picoult

Den tionde kretsen av Jodi PicoultTrixie Stone är en helt vanlig 14-årig tjej. Men när pojkvännen Jason, skolans beundrade ishockeystjärna, gör slut rasar hennes värld samman. Hon vill inget hellre än att få tillbaka Jason. Men när han våldtar henne på en fest rasar hennes värld samman ännu en gång, och dessutom tvivlar folk på om våldtäkten verkligen var en våldtäkt. Alla verkar stå på Jasons sida och tro på hans version om att Trixie var med på det hela. Hon blir utfryst i skolan och kallad hora. När det kommer fram att Trixie ljugit om en del detaljer inser hennes föräldrar att hon haft hemligheter för dem, men de är beredda att göra allt för att hon ska bli trodd, att våldtäkten faktiskt var en våltäkt som hon säger. Dessutom tvingas de ta itu med sina egna problem. Pappan Daniel kan inte längre blunda för att hans fru Laura varit otrogen och han måste även ta itu med sina svåra uppväxtår i Alaska och de minnen han bär med sej därifrån.

När Jason tar livet av sej förändras situationen. Det visar sej att det inte var självmord, utan mord, och när Trixie blir misstänkt flyr hon – till sin pappas hemby i Alaska. Hon har hört att till Alaska kan folk försvinna för att aldrig bli hittade…

Det här är en sån bok som jag njuter varje sekund av att läsa. Jodi Picoult skriver så att jag lär känna människorna som den handlar om, jag kommer verkligen in i deras liv och tankar och handlingar. Som vanligt skriver hon om ett svårt ämne och även om jag tycker att allt känns typiskt amerikanskt på nåt sätt så känns det samtidigt väldigt verkligt, som nåt som skulle kunna hända vem som helst, var som helst. Och jag gillar faktiskt att slutet inte är helt och hållet lyckligt. För alla slut i verkliga livet är inte heller lyckliga.