Änglalik av Veronica von Schenck

En seriemördare härjar i Stockholm. Han får med sej kvinnor hem från krogen, våldtar dem, injicerar dem med en dödlig dos kokain, sminkar dem och stoppar ner dem i en väska som han lämnar att bli upphittad i någon av stans parker. Hittills har tre kvinnor fallit offer för mördaren.

Althea Molin – gärningsmannaprofilerare och nyss hemkommen från New York där hon arbetat – blir tillfrågad av barndomsvännen och polisen Rickard att hjälpa till med fallet. Eftersom hon är arbetslös ställer hon upp, dock med viss tvekan eftersom hon i New York blev överfallen och svårt knivskuren av en seriemördare, och hon har ännu inte riktigt hämtat sej från den traumatiska händelsen. Men hon vill bevisa för sej själv att hon fortfarande klarar av att göra sitt jobb, även om det inte blir lätt. Hon motarbetas dessutom av flera av de poliser som arbetar med fallet, plus att hon har sina egna mardrömmar och tvångstankar att tampas med. När seriemördaren mer än en gång visar att han har ögonen på henne inser hon att utredningen är ännu farligare för henne än hon trott…

Vilken trevlig bekantskap Althea Molin är! Hon är långtifrån perfekt och har egna små demoner i sitt liv att slåss emot. Boken är inte gastkramande spännande  (men det behöver en bok inte vara för att jag ska gilla den) och den är kanske inte språkmässigt lysande, men det är inget som stör min läsning. Jag tyckte så bra om denna bok så jag var tvungen att genast ge mej i kast med bok nr två om Althea Molin, Kretsen, och har redan hunnit en bra bit in på den.