Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde

Tor är död och Torunn har stannat kvar på Neshov för att ta hand om grisarna och sköta om både gården och den åldrige farfadern. Hon tar på sej skulden för att Tor valde att göra självmord, och nu känner hon att hon inte har något annat val än att ta över gården. Men det är tungt. Gården är förfallen, pengar saknas, och hon känner sej ensam. Till sin hjälp har hon avbytaren Kai Roger, och han visar intresse för Torunn men hon orkar inte ens försöka inleda ett kärleksförhållande med honom. Egentligen orkar hon överhuvudtaget ingenting, allt känns bara motigt och hopplöst. Hur ser hennes framtid ut? Ska hon fortsätta sköta gården? Sälja sin del i smådjurskliniken i Oslo och flytta till Neshov?

Margido jobbar på med sin begravningsbyrå och den går bra. Han funderar på att anställa ytterligare en person, och han har fått hjälp med att göra en hemsida. Han tänker även flytta sitt kistlager till Neshov för att på så sätt hjälpa Torunn ekonomiskt lite grann. Han vet inte på vilket annat sätt han ska kunna hjälpa henne, även om han förstår att hon har det svårt.

Erlend och Krumme har fullt upp med att mentalt förbereda sej på att bli föräldrar. Deras väninnor, det lesbiska paret Jytte och Lizzi, har båda två samtidigt blivit gravida med Erlends och Krummes barn. Det är lycka och skräck på samma gång. Erlend fantiserar om en liten dotter och handlar massor med dyra bebiskläder. Även han märker att Torunn är avståndstagande, men han har för fullt upp med sitt eget för att riktigt ha tid och lust att engagera sej i hennes problem på gården. Han och Krumme tänker i alla fall rusta upp silona på gården och göra ett fritidshus av dem. Det ska bli ett projekt i mångmiljonklassen och till sin hjälp har de en berömd arkitekt – som Erlend dock avskyr från första stund.

Så samlas alla på Neshov. Erlend och Krumme åker dit tillsammans med Jytte och Lizzi för att visa dem gården. De handlar med sej massor med mat för att fixa till en god middag ute i det fria. Kai Roger blir inbjuden, och Margido dyker upp. För Torunn känns det bara tröttsamt och jobbigt med så mycket folk. Hon kan inte vara glad och njuta av sällskapet. Under den kvällen fattar hon ett beslut.

Sista delen i trilogin om Neshov gjorde mej aningen besviken. Det gick trögt med läsandet och Torunns depression gjorde att boken mest bara kändes nattsvart och seg. Inte ens Erlendur kunde pigga upp mej, han var… lite för mycket. För dramatisk. För slösaktig. För förtjust i alkohol. För barnslig. För svartsjuk. Rentav för fjantig. Jag njöt inte av att läsa den här boken, så som jag gjorde med de två första. Men jag var nyfiken på hur den skulle sluta eftersom jag hört att många varit missnöjda med slutet. Jag trodde att boken skulle sluta med ett dödsfall eller en brand eller något liknande. Men så var det inte. Slutet var bara… oavslutat på nåt sätt. Jag var tvungen att kolla ett par gånger om det verkligen inte fanns några sidor till. Allt blev ju hängande i luften. Ett riktigt trist – jag skulle nästan vilja kalla det vårdslöst – slut på en trilogi som började bra men som inte levde upp till förväntningarna ända till slutet.

2 thoughts on “Vila på gröna ängar av Anne B. Ragde

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s