Gränsen av Knut Faldbakken

Gränsen är Knut Faldbakkens första kriminalroman på svenska och den utspelar sej i gränstrakterna mellan Norge och de värmländska skogarna, ett stort och ensligt område som är svårt för polis och tull att övervaka. Därför är det också vanligt att handel av olika slag pågår här, både narkotikahandel och människohandel.

Kommissarien i Knut Faldbakkens böcker heter Jonfinn Valmann, och han blir involverad i två händelser som eventuellt har med varandra att göra – en trafikolycka (mord?) där en ung kvinna är offret, samt en olycka med en varubil fullastad med frysta kycklingar som har kört i diket och blivit övergiven – det visar sej att bilen även använts till att frakta annat än kycklingar i. Valmann upptäcker att trafficking förekommer vid gränsen, men blir beordrad att istället koncentrera sej på narkotikahandeln. Han väljer dock att ändå försöka ta reda på vad som hänt med flickan som hittats död vid bilen, och hur utbredd handeln med ryska flickor egentligen är. Och vem är Arne Vatne som hela tiden dyker upp i utredningen?

Kommissarie Jonfinn Valmann är en ny bekantskap för mej (Tack, Cissi! 🙂 ) och en riktigt trevlig sådan – han är inte den typiske enstörige poliskommissarien som dricker lite för mycket  (såna finns det tillräckligt av redan 😉 ). Narkotika- och människohandel är ingenting nytt, men trakterna där boken utspelar sej är spännande i all sin ödslighet och vidsträckthet, och Faldbakken får till en bra story. Ibland känns det lite för invecklat och jag har svårt att koppla ihop alla trådar (kanske bara jag som är lite trög 😉 ), men sammantaget är det en kriminalroman helt i min smak. En lagom inblick i Valmanns privatliv får man också och nu vill jag lära känna honom bättre – så jag får helt enkelt se till att skaffa fler böcker i serien inom en snar framtid!

Den utstötte av Sadie Jones

Andra världskriget är slut och 9-årige Lewis Albrights pappa har precis kommit hem från det militära. Lewis har blivit van vid att bara vara med sin mamma, så nu när pappa är hemma igen blir livet annorlunda. Pappan känns lite som en främling och Lewis trivs fortfarande bäst i sin mammas sällskap. Men en dag händer katastrofen. När Lewis är vid floden och badar med sin mamma så drunknar hon.

Efter mammans död blir Lewis tyst och inbunden. Han förlorar kontakten med sina vänner – alla tycker att han har blivit konstig. Alla förutom den några år yngre Kit som fortfarande ser honom som sin vän, och som efter några år avslöjar att hon är förälskad i honom.

 Lewis’ pappa träffar en ny kvinna bara några månader efter hustruns död. Alice försöker bli vän med Lewis men når inte fram till honom. Han drar sej in i sej själv, han bär på en stor ilska och börjar skära sej själv i armarna. Han börjar också dricka och hamnar i slagsmål. Till slut, som 17-åring, begår han en handling som gör att han hamnar i fängelse.

När han efter två år kommer ut ur fängelset försöker han lämna sitt gamla liv bakom sej och börja om på nytt, leva ett normalt liv. Men han är inte ”normal” och han ställer till det för sej igen. Barndomsvännen Kit, som inte heller har ett lätt liv eftersom hon regelbundet blir misshandlad av sin pappa, står fortfarande vid Lewis’ sida, men han lyckas stöta bort henne…

När boken börjar är året 1957, Lewis är 19 år och kommer hem till sin fars hus efter att precis ha blivit utsläppt ur fängelset. Sedan backar vi till 1945, innan allt det hemska hände som förändrade Lewis’ liv. Jag brukar inte tycka om att börja i ”fel ände” av en bok. Jag vill inte veta i början av boken vad som kommer att hända. Men den här gången väckte det bara min nyfikenhet. Vem är Lewis? Vad är det som händer som gör att han hamnar i fängelse när han är bara 17 år? Jag läser och läser och har svårt att släppa boken. För trots att den är hemsk och dyster, och Lewis är full av mörker och ilska, så vill jag fortsätta läsa. Jag vill veta om det finns något hopp för honom. Jag vill att han ska få ett bra liv, och jag tror, alldeles i slutet av boken, att hoppet finns där…

Den farliga leken av Mari Jungstedt

19-åriga Jenny har blivit en av Sveriges mest kända modeller. Från att ha varit en helt vanlig skolflicka på Gotland jobbar hon nu för en stor modellagentur i Stockholm och reser världen runt på olika modelljobb. Hon träffar berömda människor, går på fina fester, och trivs med sitt liv som agenturens stora stjärna.

Samtidigt har det inte gått lika bra för 16-åriga Agnes. Hon blev upptäckt av samma agentur som Jenny, men efter kommentarer om hennes vikt började hon svälta sej själv och ligger nu inlagd på en klinik för anorektiker.

När den berömde fotografen Markus Sandberg råkar ut för ett mordförsök börjar de två unga kvinnornas öden flätas samman. Så sker ännu ett våldsdåd inom agenturen och det råder inget tvivel om att någon hyser agg – för att inte säga hat – mot just agenturen eller mot modellvärlden. Kommissarie Anders Knutas och hans medarbetare jobbar på för att förstå hur det hela hänger ihop.

Mari Jungstedt har som vanligt skrivit en lättläst deckare om Gotland. Jag tycker inte att det här är hennes bästa, och bara några dagar efter att jag läst ut den så har jag svårt att komma ihåg detaljerna i historien. Det händer heller inte mycket i huvudpersonernas privatliv, och reportern Johan Berg känns helt överflödig i denna bok. Men ändå – det är trevlig underhållning för stunden och jag kommer att fortsätta läsa Mari Jungstedts böcker.

Änglavakter av Kristina Ohlsson

En ung kvinna, som identifieras som Rebecca Trolle och som varit försvunnen i två år, hittas styckad och nedgrävd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Alex Recht och hans utredare misslyckades med att leta rätt på henne när hon försvann, men nu när kroppen är återfunnen är han övertygad om att de kommer att hitta hennes mördare.

Så hittas ännu en kropp begravd i samma skogsparti – en man som legat där i minst 25-30 år. Att två kroppar ligger begravda på samma ställe kan inte vara en slump. Det måste vara samma mördare, men varför har det gått så lång tid mellan morden, och vad har Rebecca Trolle gemensamt med en man som mördades för så länge sedan?

Svaret finns hos en gammal barnboksförfattarinna som suttit i fängelse för mordet på sin fd pojkvän, men som nu bor på ålderdomshem och vägrar tala sedan många år tillbaka. Hon döljer hemligheter som ingen hade kunnat ana, och som Rebecca Trolle kom alltför nära på spåren.

Det här är tredje boken om Alex Recht, Fredrika Bergman och Peder Rydh, och precis som med de två första böckerna så blir jag helt uppslukad. Vilken tur att jag var långledig när jag läste den så jag kunde läsa nästan hur mycket jag ville! Jag kunde nämligen knappt lägga den ifrån mej. Både själva deckarhistorien och utredarnas privatliv fängslar mej lika mycket. Kristina Ohlsson hör utan tvekan numera till en av mina absoluta favoritdeckarförfattare!

Vinteräpplen av Josefine Sundström

Vinteräpplen utspelar sej på ön Eskilsö utanför den lilla österbottniska staden Kaskö. Det är en bok om tre generationer finlandssvenska kvinnor: Susanna, Mari och Tova.

Susanna är en torparkvinna som fött sju barn och blivit övergiven av sin man. Hon är den som styr och ställer i hemmet, och allra hårdast är hon mot yngsta dottern Mari. Ända sedan Mari är liten får hon jobba och slita med att hämta ved och vatten, laga mat och städa. I skolan går det inget vidare, hon har svårt att lära sej läsa, och eftersom hon anses trög och dum så tycker mamma Susanna att det är lika bra att hon slutar skolan och stannar hemma och sköter hushållet istället, det är det enda hon duger till.

När Mari är 17 år blir hon våldtagen av en av sin brors vänner. Hon blir gravid men vågar inte tala om det för någon. När mamma Susanna får reda på hur det ligger till blir hon rasande. Mari har dragit skam över sej, och skulden är enbart hennes. När det börjar bli dags att föda skickar mamma Susanna iväg Mari ensam till en liten stuga där hon själv får föda sitt barn. Det blir en dotter, Tova.

Tova är sin mammas ögonsten. Mari älskar henne över allt annat, och det enda hon vill är att det ska gå väl för henne i livet. Hon vill att Tova ska få det hon aldrig själv har haft – ett eget liv. Och det går bra för Tova. Hon är duktig i skolan och har lätt för att lära.

Så träffar Tova en man som är bra mycket äldre än hon själv, Timo. Han är underbar, och han har en egen verkstad. Mormor Susanna tycker att Tova har gjort ett riktigt kap, men Mari är tveksam. Hon tycker att Tova inte ska ha så bråttom med att gifta sej, och dessutom går det rykten om Timo. Rykten om att han har varit förlovad en gång förut, och misshandlat sin före detta flickvän.

Men Tova är kär och Timo är snäll och omtänksam mot henne. Men det visar sej att han också har en annan sida. Han börjar dricka alltmer och när han är full blir han våldsam. Tova och Timo får två döttrar, och Timo misshandlar både Tova och flickorna svårt. Till slut fruktar Tova både för sitt eget och för barnens liv, och hon lyckas samla tillräckligt med mod och styrka för att fly. Med hjälp av en väninna lämnar hon Kaskö och Österbotten, och åker till Sverige för att börja om, för att få ett nytt tryggt liv tillsammans med döttrarna.

Josefine Sundström skriver själv i slutet av boken att Vinteräpplen är en bok med självbiografisk grund. Den bygger på sanna historier men är ändå en fiktiv roman.

Det går inte att undgå att bli berörd av boken. Det hårda torparlivet, fattigdomen, kampen att få mat på bordet, våldet – så var det säkert på många håll på den tiden. Man får omväxlande följa de tre kvinnorna, främst Mari och Tova, från dess att Mari var en liten flicka och fram till Tovas flykt från sin våldsamme man. Trots våld och elände är det en bok som griper tag i en, och det är en bok som handlar om att det går att bryta en ond cirkel och ta sej ut ur våldet. Läs den!

Dolda djup av Ann Cleeves

Julie Armstrong kommer hem sent en kväll och hittar sin tonårsson död i badkaret – kroppen är omgiven av blommor som flyter omkring i vattnet. Polisen misstänker självmord eftersom pojken varit något av ett problembarn, men det framkommer snart att han blivit strypt och placerad i badkaret.

Kriminalinspektör Vera Stanhope är den som får hand om fallet – som snart utökas med ytterligare ett mord. En ung kvinna hittas i en vattenfylld klippskreva och även hon är omgiven av blommor. Det kan inte vara en tillfällighet, morden måste hänga ihop på något sätt.

Vera Stanhope och hennes assistent Joe Ashworth koncentrerar sej främst på ett gäng fågelskådare som var de som hittade den unga kvinnan. Flera av dem verkar ha hemligheter som de vill dölja, och ett par av dem har kopplingar både till kvinnan och pojken. När så den mördade pojkens syster försvinner förstår Vera Stanhope att det är bråttom om de ska lyckas hitta henne i tid innan även hon blir mördad, och Vera har även en aning om vem mördaren är.

På bokens baksida står det att det här är den första kriminalromanen med Vera Stanhope, men jag har förstått att detta i själva verket är den tredje i ordningen, men den första att bli översatt till svenska.

Vera Stanhope är den ”typiska” kriminalaren; ensamstående, har inga vänner, dricker lite för mycket, går sina egna vägar – förutom att hon är kvinna då. Hon är dessutom inte särskilt trevlig, lite av en översittare. I övrigt får man inte veta mycket om Vera Stanhope, förutom att hon växte upp med sin far och inte hade en speciellt bra barndom. Kanske man borde ha läst de två första böckerna för att komma Vera Stanhope närmare inpå livet?

Dolda djup är en helt okej kriminalroman, men når inte upp till samma standard som böckerna om Jimmy Perez och Shetlandsöarna. Men ändå – Ann Cleeves är Ann Cleeves och jag hoppas lära känna Vera Stanhope bättre framöver, och kanske se att hon är trevligare och har mera värme än vad det verkar.