Höstlov

Nej, det är tyvärr inte jag som har höstlov, jag måste jobba och slita hela veckan precis som vanligt. Däremot har våra döttrar höstlov och det är klart  att jag är lite avundsjuk… :-). 9-åringen kommer förmodligen att ha fullt upp med att hänga med kompisar, medan 11-åringen har planerat in en hel del läsning. Fusk, fusk, fusk, jag vill också ha höstlov och få tillbringa dagarna med att läsa en massa! 🙂

Sankta Psyko av Johan Theorin

Sankta Patricias regionklinik – Sankta Psyko i folkmun – är ett sjukhus där mentalt störda våldsbrottslingar vårdas. I anslutning till sjukhuset finns förskolan Gläntan där barn till de intagna på Sankta Psyko går, och barnen får regelbundet hälsa på sina föräldrar på sjukhuset.

Hit till Gläntan kommer Jan Hauger för att jobba. Han är duktig med barnen, men han har även egna privata skäl till att ha sökt jobbet på Gläntan. Han har även hemligheter – precis som andra som jobbar på Gläntan och på Sankta Psyko verkar ha…

Precis som många andra som gillar Johan Theorins böcker så såg jag fram emot att läsa denna bok. Jag visste att Sankta Psyko inte handlade om Öland och jag förväntade mej inte heller en bok som liknade hans tidigare böcker. Däremot förväntade jag mej krypande spänning, kuslig stämning och rysningar längs ryggraden – kan man annat av en bok med titeln Sankta Psyko?

Fick jag då vad jag förväntade? Njääe, jag gjorde ju tyvärr inte riktigt det… Det dröjer länge i boken innan det riktigt händer något, spänningen byggs inte upp så mycket som jag hade trott, det blir inte så läskigt och ruggigt som jag hade väntat mej. Boken är alls inte dålig, men eftersom Johan Theorin är Johan Theorin så hade jag förväntat mej… tja, mer helt enkelt. Så mitt råd till er som ännu inte har läst Sankta Psyko: sänk era förväntningar så blir ni inte besvikna!

Fred Vargas

Är jag den enda som har trott att Fred Vargas är en man? Fred är ju ett mansnamn! Men så råkade jag se att någon skrev ”hon” och ”henne” om Fred Vargas och jag blev alldeles konfunderad och blev tvungen att kolla upp honom/henne. Och visst sjutton är han en hon! Haha, där ser man! Men jag trodde ju även att Mo Hayder var en man :-).

För övrigt att jag aldrig läst något av Fred Vargas – av någon anledning har hans… nej, jag menar hennes böcker inte känts lockande för mej, men jag kanske borde läsa något av henne?

Hur är du som läsare?

Hoppar på enkäten som kommer från enligt O och som jag har sett hos flera bokbloggare på sistone. Så här är jag som läsare:

snabb långsam – eller mer mittemellan, fast mera långsam än snabb ändå

läser alla ord  skummar en del – oftast läser jag alla ord (förutom se nedan)

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt – nej, alltför långa beskrivningar gillar jag inte, sånt hoppar jag över

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar – riktiga tegelstenar på sisådär 800 sidor undviker jag…

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något – fast det är inte ofta jag läser tunna böcker

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor – ca 350-400 sidor är lagom, tycker jag

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut  – nej, jösses, läser aldrig slutet!

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan – det är trevligt med fina omslag men jag väljer inte (eller väljer bort) böcker p.g.a deras omslag

läser baksidetexter undviker baksidetexter – alltid!

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv – både och

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker – diskuterar sällan böcker med andra, men här på bloggen rekommenderar jag såklart böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker – fast i ärlighetens namn har jag aldrig testat

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning – har fastnat bland deckarna… men ibland blir det lite annat också

läser alltid på svenska läser på flera språk – förut läste jag även på engelska men det har inte blivit av de senaste åren

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare – oftast i alla fall

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser – här på bloggen

läser varje dag läser mer sällan – väldigt sällan jag går och lägger mej utan att läsa en stund först

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande – annars skulle jag nog inte läsa 🙂

Svart himmel av Arnaldur Indridason

I förra boken, Mörka strömmar, var det Elinborg som var huvudpersonen och i denna bok får Sigurdur Óli stiga fram, medan Erlendur fortfarande är bortrest.

Sigurdur Óli blir uppsökt av en gammal vän, Patrekur, som vill att Sigurdur Óli ska hjälpa hans svåger med fru som hamnat i knipa. De har deltagit i s.k swingerpartyn – partnerbyten – och nu har en av kvinnorna som varit med börjat utöva utpressning mot dem. Om de inte betalar en summa pengar kommer hon att lägga ut bilder på dem på nätet. Sigurdur Óli lovar motvilligt att åka och prata med utpresserskan, men när han kommer hem till henne kommer han mitt i ett överfall. Förövaren har slagit ner kvinnan och försvinner snabbt från platsen.

Det här är upptakten till en mordhistoria som är mera invecklad än Sigurdur Óli trott från början. Dessutom blir han flera gånger kontaktad av en gammal alkis som tydligen vill berätta något som hänt i det förflutna. Men vad?

Jag tycker inte att Svart himmel hör Arnaldur Indridasons bästa böcker. Men trots att det är en ”mellanbok” i mitt tycke så läser jag den gärna och snabbt. Jag tycker alltid om att läsa om Island, och jag tycker om att lära känna Sigurdur Óli bättre. Men i nästa bok hoppas jag att Erlendur är tillbaka så jag får veta vad han har sysslat med borta på östra Island under sin frånvaro. Har han fått sinnesro vad gäller sin bror som försvann för många år sen?

Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström

En omtyckt lärarinna blir påkörd och dödad i den belgiska staden Villette. Flera vittnen hävdar bestämt att det inte var en olycka, utan att det såg ut som mord.

Undersökningsdomaren Martine Poirot är den som utreder fallet och hon upptäcker att lärarinnan dolde en hemlighet som vissa personer inte vill att ska komma i dager.

Samtidigt undersöker Martines man Thomas, som är historiker, vad som ligger bakom den massgrav som upptäcks vid grävningar av ett bygge av ett nytt köpcentrum. Det visar sej osannolikt nog att de båda fallen har kopplingar till varandra, och sanningen finns att hitta många år tillbaka i tiden.

Vilken trevlig ny bekantskap Martine Poirot är! Intressant att läsa en kriminalhistoria som utspelar sej i Belgien – Ingrid Hedström var bosatt där i några år under 90-talet – men även lite svårt att hålla reda på alla franskklingande namn (som tur är finns det en lista på alla personer i början av boken). Lagom lättläst, inte allför invecklad men väldigt väl genomtänkt story, lagom spännande, en lagom-bok på de flesta sätt – men jag gillar lagom! Ser fram emot att läsa de följande böckerna om Martine Poirot (de står och väntar i bokhyllan).