Dödsbud av Mark Billingham

Sjunde boken om kriminalkommissarie Tom Thorne.

Någon skickar en bild på en död man till Tom Thornes mobiltelefon. Vem är den döde, vem är avsändaren, och varför är bilden skickad till just Thorne? Under utredningens gång kommer fler bilder, på döda personer och på personer som fortfarande är i livet men som snart hittas döda. Snart kommer polisen på avsändarens/mördarens identitet, och Thorne hittar en koppling mellan avsändaren och varför bilderna skickas till just honom. Sorg och hämndbegär ligger bakom morden  och än en gång bryter Thorne mot reglerna och fortsätter utredningen på sitt eget sätt.

Det var ett tag sen jag läste förra boken om Tom Thorne och jag hade lite svårt att komma ihåg vad som hände i den, så jag hade glömt att Thorne numera är med flickvän – även hon polis. Den här boken är en typisk Tom Thorne-bok, tycker jag. En ganska invecklad handling och Thorne struntar som vanligt i reglerna och går sin egen väg, vilket håller på att ställa till det rejält för honom privat. Det finns ett par återkopplingar till de tidigare böckerna, och i ärlighetens namn har jag glömt detaljerna från dem. Men jag gillar den här boken, även om jag tycker att Mark Billinghams böcker är lite mer tunglästa än många andra deckare.

Janusstenen av Elly Griffiths

Andra boken i serien om arkeologen Ruth Galloway.

Två skelett hittas på olika platser, ett vid en utgrävning  och ett annat vid en byggarbetsplats, och Ruth blir inkallad som arkeologisk expert för att undersöka benen. Det ena skelettet är ett barn som saknar huvudet. Kriminalkommissarie Harry Nelson får hand om fallet eftersom det helt klart handlar om mord. Nelson arbetar gärna tillsammans med Ruth men deras samarbete kompliceras lite av att Ruth är gravid med Nelsons barn efter en enda natt tillsammans. Nelson är lyckligt gift och har inga planer på att lämna sin fru, men är ändå glad över Ruths graviditet…

Har de båda skeletten som hittats något samband med varandra? Varför blir Ruth trakasserad av en anonym förföljare? Sanningen om vad om hände för länge sen är grym och försätter Ruth i stor fara.

Handlingen i den här boken är egentligen ganska långsam, men jag dras ändå med. Trots det långsamma tempot finns det ändå en slags spänning där, och det är trevligt med en deckare i lite annorlunda miljö, med fokus på arkeologen Ruths arbete. Hon är dessutom en kvinna som det är lätt att tycka om, med sina fel och brister. Ser fram emot att läsa nästa bok i serien, och speciellt att följa Ruth och Nelson och deras gemensamma barn.

Helgonet av Carin Gerhardsen

Fjärde boken i serien Hammarbypolisen.

Efter en pokerkväll tillsammans med tre vänner kommer Sven-Gunnar Erlandsson aldrig hem. Istället hittas han död, mördad med ett nackskott. Alla i hans omgivning pratar väl om honom, han var omtyckt, en vanlig familjefar och känd för att hjälpa hemlösa och utstötta personer. Men när Conny Sjöberg och hans kollegor på Hammarbypolisen gräver djupare i Sven-Gunnars och hans familjs och vänners liv så upptäcker de att allt inte är så idylliskt som det verkar. En försvunnen rysk flicka, en dotter som åkt utomlands och inte hör av sej, och otrohet – kan något av detta ha samband med mordet? Polisen får en misstänkt och tror att fallet är löst, men så enkelt är det inte…

Carin Gerhardsen har kommit att bli en av mina svenska favoritdeckarförfattare. Helgonet är lika bra som de tre första böckerna i serien, även om jag kanske kan tycka att polisernas privatliv – som jag brukar gilla att följa precis lika mycket som själva mordgåtan – kommer lite i skymundan i denna bok. Det gör dock inte så mycket och slutet på boken tyder på att det definitivt kommer en femte bok – förhoppningsvis snart.

Radhusdisco av Morgan Larsson

Radhusdisco handlar om Morris som växer upp under 80-talet. Vi får följa honom under hela hans grundskoletid, från 1:an till skolavslutningen i 9:an. Han är en helt vanlig kille med en helt vanlig familj – och för mej är det en lättnad att han inte kommer från en missbrukarfamilj eller har några andra värre problem. Nej, istället handlar boken om en helt vanlig uppväxt och allt som hör därtill – funderingar och historier om tjejer, skola, kompisar. Morris är en kille som funderar mycket och som har diverse nojjor. Är han psykopat för att hans handstil lutar åt vänster? Kommer han nånsin att hitta en tjej som vill ha honom? Kommer han att börja röka och supa när han börjar högstadiet? Hans förhud är för trång och hur ska han göra om den alltid kommer att vara det?

Enligt vad jag har förstått så är Morris inte författaren själv, även om det mesta i boken är sant. Jag är själv ungefär lika gammal som författaren och gick i grundskolan samtidigt, under det glada 80-talet. Jag kan inte påstå att jag känner igen mej i allt han skriver, men visst ler man igenkännande åt vissa beskrivningar av hur det var då. Jag läste nån recension om att det inte finns någon riktig mening med boken, att det saknas en röd tråd. För mej behövs ingen röd tråd. Det räcker med själva berättelsen och historierna om hur det var att vara Morris under skoltiden på 80-talet. För mej är det underhållande läsning, jag gillar det!

Under jorden i Villette av Ingrid Hedström

Den tredje boken i serien om undersökningsdomare Martine Poirot i den belgiska (påhittade) staden Villette.

En ung man hittas mördad på en pråm som håller på att lossas i Villette. Han visar sej vara journalist som skriver en bok om en stor gruvolycka som inträffade i staden på 1950-talet. Kan han ha kommit något på spåren som hade med olyckan att göra och som någon inte vill att ska komma fram så här många år efteråt? Martine Poirot misstänker att den ökände affärsmannen Stéphane Berger kan ha med mordet att göra, men det finns också ledtrådar som leder till det lilla gruvsamhället Hanaberget i Sverige. Allt hänger ihop på något sätt, men hur?

Egentligen är det här en bra historia, men boken tilltalar mej ändå inte. Det blir för spretigt, alltför många trådar, alldeles för många namn att hålla reda på, och det känns som om jag hela tiden väntar på att boken ska komma igång på riktigt – men den gör aldrig riktigt det. Den här tredje boken om Martine Poirot är i mitt tycke den sämsta. Men det betyder inte att jag överger undersökningsdomare Martine Poirot – eftesom jag gillade de två första böckerna i serien så kommer jag även att läsa nummer fyra, Blodröd måne över Villette.