Porto Francos väktare av Ann Rosman

Året är 1793. För att undvika att tvingas gifta sej med en man som hon inte älskar bestämmer sej Agnes för att rymma. Hon klipper håret kort, klär sej i manskläder och tar sej till Marstrand som är en frihamn. Hon hoppas hitta arbete och någonstans att bo, men längre framåt än så har hon inte tänkt. Och livet är hårt, både pirater, smugglare och mördare härjar fritt. Hur länge kan hon klara sej utklädd till man?

220 år senare görs ett fasansfullt fynd på Klöverön – två lik hittas i Gamle mosse, en kvinna och ett spädbarn. Kriminalinspektör Karin Adler kopplas in, men att få klarhet i vilka offren är visar sej vara lättare sagt än gjort. De har nämligen legat i mossen väldigt, väldigt länge.

I tredje boken om Karin Adler flätar Ann Rosman skickligt ihop dåtid och nutid till en historia med ett oförutsägbart slut. Fokusen ligger på händelserna i Marstrand i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Det är alltid intressant att få en liten historielektion invävd i en kriminalhistoria, och den här historien är väldigt skickligt berättad. Karin Adlers privatliv får stå tillbaka lite i den här boken, men det gör ingenting tycker jag, då själva dåtidshistorien är så fascinerande.

Annonser

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal

När Katrines mamma blir sjuk och inlagd på sjukhus och Katrine städar hennes lägenhet och går igenom högar med papper så upptäcker hon att mamman äger en fastighet i sin hemby Kivikangas långt uppe i norra Sverige. I ett brev från en mäklarfirma som Katrine hittar läser hon att någon vill köpa fastigheten och har bjudit över en miljon kronor för den. Katrine, som inte ens visste att mamman äger en fastighet, bestämmer sej för att åka till Kivikangas, dels för att titta på huset och dels för att hon är nyfiken på sin mammas hemby. Mamman har alltid varit förtegen om sin barndom och Katrine vet egentligen ingenting om hennes förflutna.

I Kivikangas har en äldre man – Lapp-Erik, en gång Sveriges snabbaste skidåkare – alldeles nyligen blivit ihjälslagen i sitt eget hem, och stämningen i byn är tryckt. Varför hade någon anledning att slå ihjäl Lapp-Erik? Han som bara höll sej för sej själv i sitt primitiva hus. När Katrine pratar med folk om sin mammas barndom kommer hon gamla hemligheter på spåren. Hemligheter som går långt tillbaka i tiden, ända till 1930-talet och Sovjetimperiets tid.

Det här är en spänningsroman helt i min smak! Den har en bra blandning av ingredienser som jag gillar i en bok: vardag, ett kargt landskap i norra Sverige, spänning, historia som är nära men ändå avlägsen, påhittad men ändå med en känsla att den skulle kunna vara sann.

Nu vill jag också läsa Tove Alsterdals första bok, Kvinnorna på stranden.