Betraktaren av Belinda Bauer

betraktarenBelinda Bauer är nåt alldeles extra – jag har gillat alla hennes böcker och så även denna.

Boken handlar om Patrick Fort som har Aspergers syndrom och som har kommit in på universitetet endast pga att universitetet tar in en viss kvot studenter med handikapp. Patrick studerar anatomi, av den orsaken att han vill ta reda på vad som hände med hans pappa när han dog när Patrick var 10 år. Vart tar man vägen när man dör? Vad händer när man tar steget från levande till död? Han hoppas finna svaret inuti kropp nummer 19, som blir hans och några av hans klasskamraters kropp att undersöka under anatomilektionerna i ett antal veckor. Och i kroppen finns svar, men kanske inte såna svar som Patrick letar efter. Kropp nummer 19 blev nämligen mördad, det är Patrick övertygad om trots att det i papperen står en naturlig dödsorsak, men hur ska han kunna bevisa det? Pga sitt handikapp och sitt sätt att uppföra sej bland folk har han svårt att göra sej trodd.

Den här boken är lite annorlunda än Belinda Bauers tidigare, den har inte riktigt samma krypande spänning men hon är ändå en mästare på att fånga läsaren. Jag läser, njuter och gillar!

 

Vackra människor av Peppe Öhman

vackra-manniskorJag är pinsamt dålig på att läsa böcker skrivna av finlandssvenska författare (jag borde ha ett större intresse med tanke på att jag själv är finlandssvensk), men Vackra människor av Peppe Öhman var jag nyfiken på efter att ha hört mycket om den och jag tyckte det passade bra att läsa den nu när vi är hemma i Vasa på semester.

Boken handlar om två par, Ida och Max samt Sanna och Johannes, boende i Helsingfors, i 30-35-årsåldern, och med barn som nyligen börjat på samma dagis. Deras vägar korsas och när Ida och Johannes attraheras av varandra påverkas såklart allas liv. Jag känner inte igen mej själv i boken på det sätt att mitt liv ser annorlunda ut än karaktärernas i boken – jag bor inte i en storstad, jag lever inget krogliv överhuvudtaget och jag har inget jobb som påminner om deras. Däremot känner jag igen mej i vissa av huvudpersonernas karaktärsdrag och ibland skrattar jag för mej själv när jag läser något som passar in på mej själv (”Ida tyckte att det i största allmänhet var påfrestande att umgås med folk” eller när Sanna retar upp sej på bloggare som inte kan skilja på enda och ända eller stavar ”förresten” med ä 😀 ). En del av problemen i deras relationer är helt främmande för mej, men jag tycker ändå om att läsa boken. Peppe Öhman skriver bra om vardagen med småbarn, kärlek, vänskap, känslor och livets berg- och dalbana. Roligt med vissa finlandssvenska ord och uttryck, och bra flyt i texten. Dock stör det mej en aning att det lite väl många gånger fattas ord eller har smugit sej in nåt extra ord i en mening. Men på det stora hela en bok jag gillade!

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

tjockare-an-vattenSjunde boken om Hammarbypolisen.

Conny Sjöberg med kollegor vid Hammarbypolisen har fullt upp med någon som tar livet av katter och lägger upp dem till allmän beskådan, samt ett mordfall där en kvinna hittats dränkt i ett badkar. Ett par av poliserna har dessutom fullt upp med sitt privatliv – Gäddan som träffat en nygammal kärlek som dessvärre är gift, och Jamal som återhämtar sej efter en misshandel som han inte minns något av och där ingen misstänkt finns plus att hans fd fru verkar vara försvunnen istället för att ha rest utomlands som hon uppgett, och allt detta tär på hans förhållande med kollegan och sambon Petra. Samtidigt får vi följa en historia några år tillbaka i tiden, och på ett närmast osannolikt sätt vävs alla lösa trådar från olika håll ihop till en knut. Lösningen är ganska rörig, och sammanträffandena lite för många (som ofta i Gerhardsens böcker), och innan slutet struntar jag nästan i hur allt hänger ihop för jag orkar inte riktigt hänga med i alla svängar – jag är mest bara glad över att allt får sin lösning. Trots allt bra läsning!

Marconi Park av Åke Edwardson

marconi-parkTolfte boken om kriminalkommissarie Erik Winter.

En man hittas död med en kartongbit med bokstaven R fastnålad på kroppen. Snart sker fler liknande dödsfall, dvs mord. Det måste finnas en koppling mellan offren men Winter och hans kollegor har svårt att hitta den. Winter är som vanligt grubblande, går mycket på känsla och tar sej kanske en eller två whisky för mycket. Hans fru Angela och deras två döttrar är kvar i Spanien och Angela verkar tvivla på att han nånsin kommer att satsa helhjärtat på familjen. En ganska typisk Erik Winter-bok, inte dålig men jag tror att jag börjar bli mätt på Winter.