En bok som stått länge i bokhyllan i väntan på att bli läst. Vill minnas att jag köpte den i samband med att jag hade läst Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar, men den blev som sagt stående i hyllan ända tills nu.
Året är 1965 och i ett flerfamiljshus bor ett antal helt vanliga, men olika, familjer. Arbetande män, hemmafruar och barn. Människorna i huset möts i trappuppgången, säger hej, men umgås inte närmare med varandra. Vi får följa var och en, deras liv bakom lägenhetsdörrarna, deras tankar och deras förutfattade meningar om varandra. Många gånger är människorna – ens närmaste grannar – inte alls som man tror att de är. Underhållande trots att det ”bara” handlar om vardagen i ett flerfamiljshus. Jag fanns inte på 60-talet men det känns som att Anne B. Ragde har fångat tidsåldern precis på det sätt som jag föreställer mej att det var då.
Boksnoken 
Jag läste den här för några år sedan och gillade den! 🙂 Fast trilogin om Torunn var nog snäppet bättre (förutom sista boken, för den gjorde mig väldigt besviken!).
Linnea:
Jag tyckte samma som du, om jag inte minns helt fel :-).