Erlendur är tillbaka, men i den här boken hoppar vi bakåt till den tiden när han var nybliven polis och jobbade som ordningspolis på nätterna. Han intresserar sej för ett fall med en uteliggare som hittades drunknad i en torvtäkt ett år tidigare. Fallet är avslutat eftersom det ansågs vara en drunkning, men Erlendur som hade haft med uteliggaren att göra vid ett par tillfällen bestämmer sej för att på eget bevåg gräva lite mer i fallet och prata med släktingar till uteliggaren och andra som kände honom. Han tror att det kanske ligger något annat än en vanlig drunkning bakom uteliggarens död. Eftersom Erlendur är allmänt intresserad av folk som försvinner och aldrig hittas så rotar han också lite i ett fall med en kvinna som aldrig kom hem efter en kväll från krogen men som anses ha tagit livet av sej eller blivit mördad. Men Erlendur hittar tecken på att uteliggarens död och kvinnans försvinnande kan ha med varandra att göra på något sätt.
Det här är en bok som går framåt i långsam takt, precis som Indridasons böcker brukar göra. Inga blodiga mord eller andlös spänning. Ändå är boken inte tråkig. Inte en av Inridasons bästa, men jag tycker om att läsa om Erlendur som ung.
Jana Berzelius är åklagare och får i uppdrag att leda förundersökningen av mordet på en man vid namn Hans Juhlén som var chef på Migrationsverket. I samband med utredningen av mordet dyker kopplingar till hennes egna förflutna upp, ett förflutet som hon själv bara minns små fragment av. Hon är adopterad men vem är hon egentligen? När en mördad pojke med en tatuering i nacken hittas dyker allt fler minnen upp för Jana – hon har själv en tatuering i nacken – och hon är fast besluten att ta reda på hela sanningen om varifrån hon kommer och vad hon råkade ut för som barn.
Nionde boken om Ben Cooper och Diane Fry i Derbyshire.
Andra boken om sjuksköterskan Nina Borg – första boken hette Pojken i resväskan.
Boksnoken 