Jag köpte två nya böcker igår:
Falleri fallera falleralla – Carin Gerhardsen
Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson
Bok nummer två av Annika Sjögren, och precis som den förra så utspelar sej denna i Härnösand. Böckerna är helt fristående.
Staffan Walter önskar att hans fru Sonja vore död. Sonja får raseriutbrott och slår honom, och han som är en tillbakadragen och undfallande man gör inget för att försvara sej. Livet vore enklare om hon dog. Men när hon faktiskt dör – blir knivhuggen till döds av en rånare – blir ingenting enklare. Staffan blir till en början misstänkt för mordet men släpps trots att polisen tycker att han beter sej konstigt. En väninna till Sonja – Rosmarie – dyker upp hos Staffan och vill hjälpa honom, eller vad vill hon egentligen? Hans dotter Anna dyker också upp med sexårige sonen Viktor och vill bo hos honom ett tag, men vid det laget har Staffan trasslat till livet genom ett misstag och han håller på att bli ett nervvrak.
Precis som förra boken så handlar denna om helt vanliga människor med helt vanliga problem. Olika omständigheter gör att de här människornas vägar korsas, en del problem blir lösta medan andra förvärras. Och precis som i förra boken så stör jag mej en aning på att saker och ting beskrivs onödigt övertydligt, men i övrigt flyter läsningen på. Jag såg att det fanns åtminstone ett par böcker till av Annika Sjögren på biblioteket, och vid tillfälle kommer jag förmodligen att låna dem också.
Jag har läst en bok av Tove Alsterdal tidigare – I tystnaden begravd som utspelar sej långt upp i norra Sverige, och det var en bok som jag tyckte väldigt, väldigt bra om.
Låt mig ta din hand utspelar sej delvis i Sydamerika, ungefär så långt från norra Sverige som man kan komma :-). Men delvis också i Stockholm.
När Helene får besked om att hennes syster Charlie dött genom att falla ner från en balkong döljer hon nyheten för sin familj. Charlie och hon växte upp hos en fostermamma efter att deras mamma försvunnit på en resa till Sydamerika när de var små. Som vuxen har Helene haft dålig kontakt med Charlie och de har levt helt olika liv. Helene har varit den skötsamma och Charlie den vilda. Helene tvivlar ändå på uppgifterna om att Charlie skulle ha ramlat ut från balkongen i misstag och när hon gräver bland Charlies saker misstänker hon att Charlie har besökt Sydamerika och kanske försökt leta reda på deras biologiska mamma. Helene bestämmer sej för att åka dit, utan att berätta sanningen om sin resa för sin familj. Hennes beslut försätter både henne själv och hennes familj i livsfara. Och kan det vara så att mamman fortfarande finns i livet?
Den här boken kommer i mitt tycke inte upp till samma nivå som I tystnaden begravd (till viss del kanske för att den boken utspelar sej i en omgivning som jag älskar i böcker) men det här är definitivt ingen dålig bok. Bra story och bra skriven.
Sist jag var på biblioteket lånade jag två böcker av Annika Sjögren – en ny författarbekantskap för mej. Hennes böcker utspelar sej i Härnösand, och den här boken beskrivs som en psykologisk kriminalroman.
Carin är lärare i mellanstadiet, men för tillfället är hon sjukskriven. Det har förekommit mycket bråk i hennes klass som hon haft svårt att hantera, och flera föräldrar till barnen i hennes klass har framfört klagomål på henne.
Eva går i Carins klass. Hon blir mobbad av främst en flicka i klassen som heter Sandra. Ingen i skolan verkar bry sej om att hon blir mobbad, inte ens klassläraren Carin, och ingen i Evas närhet förstår hur dåligt hon mår.
Vera är en gammal dam som bor nära skolan och har utsikt över skolgården. Hon ser genom sitt fönster hur Eva blir mobbad, och hon minns tillbaka på sin egen skoltid och hur illa hon själv blev behandlad då.
Så försvinner mobbaren Sandra. Hon är ute och säljer kakor för att samla in pengar till en klassresa, och kommer helt enkelt aldrig hem.
Människorna i boken påverkas alla av Sandras försvinnande och deras liv vävs på ett sätt samman. Alla bär på hemligheter som kommer i dagen, men vad har egentligen hänt Sandra?
Det jag gillar med boken är att den handlar om helt vanliga människor som inte på något sätt är perfekta. De har alla bekymmer, antingen gamla bekymmer som påverkar dem än i denna dag, eller aktuella problem som de inte riktigt vet hur de ska hantera.
Det jag inte riktigt gillar med boken är att saker och ting beskrivs på ett lite övertydligt sätt, vilket jag tycker är lite störande. Men annars en helt okej bok!
Katarina Wennstam är ju verkligen expert på att skriva om svåra ämnen, så även denna gång.
”Skuggorna” syftar på några kvinnor som ger igen – de ger sej på män som misshandlat och förgripit sej på kvinnor. Trots att männen avtjänat straff för det de gjort så tycker Skuggorna att de ska få igen med samma mynt – Skuggorna tillfogar männen exakt samma skador som männen gett sina offer, varken mer eller mindre. Utan att lämna några spår försvinner sedan Skuggorna från platserna där de misshandlat och förgripit sej på männen, oftast i männens egna lägenheter. Det blir kriminalkommissarie Charlotta Lugns uppgift att hitta dem som gett sej på männen, och när en av dem åker fast utses Shirin Sundin till hennes försvarsadvokat.
Som sagt, återigen ett svårt ämne. Männen är både förövare och offer. Att tycka synd om dem är svårt med tanke på vad de själva gjort, men att gå utanför lagen och utsätta dem för misshandel när de redan avtjänat sina straff är ju inte heller rätt. Jag gillar att återse Charlotta Lugn och Shirin Sundin och följa dem både i deras arbete och i deras privatliv. Och varje gång jag läser Katarina Wennstams böcker undrar jag hur hon ska få till ett bra och trovärdigt slut, men hon lyckas även denna gång.
Vera växer upp i Wien. Hennes pappa lever ett dubbelliv, han har två familjer – två kvinnor och två döttrar. Vera och Veras mamma är den ”extra” familjen. Pappan väljer till slut sin andra familj och Vera och hennes mamma blir ensamma. Mamman blir besatt av sina studier och åker tillsammans med Vera till Sverige för att besöka en svensk kvinna som hon samarbetar med. De vill hitta en bortglömd kvinnoby i Ryssland som existerade på 1800-talet och reser därför till St Petersburg och lämnar Vera och den svenska kvinnans dotter Paula ensamma hemma. De ska inte stanna borta länge, men de återvänder aldrig. Till slut blir Vera hämtad i Sverige av sin pappa som kommer körande ända från Wien.
Tretton år senare bor Vera i Paris och är gravid. Tankarna om hennes mamma återkommer. Vad ska hon säga till sitt barn när det växer upp och frågar om sin mormor? Vera bestämmer sej för att åka först till Sverige för att ta reda på hur Paula har det, och sedan till St Petersburg för att försöka få reda på vad som hände med deras mammor. Paula mår inte bra, men de åker till Ryssland tillsammans.
Vilken konstig bok egentligen. Det känns som om den är baserad på en sann historia, men allt är tydligen påhittat. Hur kan man komma på en sån här story? Den är inte speciellt tjock men den lyckas förmedla många känslor.
Det här var den andra boken av Gillian Flynn jag läste – Mörka platser var den första och den gillade jag, och Gone girl har det ju skrivits mycket om så jag kunde inte hjälpa att förväntningarna var ganska höga. För höga visade det sej…
Boken handlar om paret Nick och Amy Dunne. När båda två blev arbetslösa lämnade de New York och flyttade till Nicks hemstad i Missouri. På deras femte bröllopsdag försvinner Amy spårlöst. Man får ömsom följa Nick och ömsom Amy, och det framkommer att Amy är en väldigt beräknande person som har planerat allt ända in i minsta detalj.
För mej känns boken mest bara seg och utdragen. Jag begriper mej inte på Amys krångliga spel och jag begriper mej inte på hur Nick beter sej, och inte begriper jag mej på slutet heller. Tjock är boken också, över 500 sidor. Nej, för mej var den här en besvikelse. Nu får Gillian Flynn vänta ett tag innan jag orkar ta itu med någon fler av hennes böcker.
Det här är den första boken i en ny serie av Mari Jungstedt och den norska författaren Ruben Eliassen. Serien utspelar sej på Gran Canaria och huvudpersoner är den svenska journalisten Sara Moberg som länge bott på Gran Canaria med sin familj, och norrmannen Kristian Wede som är fd polis och nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. Trevliga bekantskaper måste jag säga!
I den här första boken hittas en ung kvinna mördad på klipporna nedanför den norska sjömanskyrkan i en liten fiskeby. Spåren leder till ett yogacenter och dess karismatiske ledare, och Sara och Kristian blir involverade i utredningen tillsammans med polisen på ön.
Lättläst deckare i trevlig miljö. Gotlandsserien med Anders Knutas började gå lite på tomgång så jag tycker det var ett smart drag av Mari Jungstedt att slå sej ihop med Eliassen och byta miljö. Jag ser fram emot fler böcker i denna serie!
Anna är uppvuxen i Stockholm men har samiskt ursprung. Mamman, som nu är död, lämnade sin hemby i Nordnorge och pratade aldrig mycket om sitt ursprung och sin familj, och Anna har bara vaga minnen av släktingar som hon träffat på någon semester som barn. Men när hennes mormor hör av sej och ber Anna, som arbetar som biträdande åklagare, att komma och hjälpa till att rentvå kusinen Nils Mattis som anklagats för våldtäkt kan Anna inte säga nej. Man måste hjälpa sin familj, vilket dock inte är så lätt. Anna är som en främmande fågel i den karga miljön som hennes släktingar lever i, det finns konflikter, motsättningar och oskrivna regler hon inte förstår sej på, och det verkar inte som om hennes hjälp är välkommen av alla. Någon vill rentav röja henne ur vägen.
Thriller eller deckare, jag vet inte riktigt vad man ska kalla den här boken. Läsvärd hur som helst, med en handling som känns trovärdig plus att jag gillar att man lär sej en hel del om samerna och hur deras liv fungerar. Av någon konstig anledning gillar jag att läsa böcker som utspelar sej på karga platser långt ute i ödemarken, trots att jag själv aldrig skulle vilja bo på en sån plats.
Lästa böcker i april 2015:
1. Gone girl – Gillian Flynn
2. Förvandlerskan – Charlotta Larsson
3. Skuggorna – Katarina Wennstam
4. Där ingen vind blåser – Annika Sjögren