Magnus Solstedt skjuts kallblodigt ner utanför sitt eget hem. Det blir Greger Thulins sak att tillsammans med sina kollegor försöka lösa fallet, och det visar sej att Magnus Solstedt inte är den han utgett sej för att vara. Förutom att han är hustrumisshandlare finns det mycket han har dolt för sin familj – mörka hemligheter.
Snart får polisen i Skärhamn ytterligare mordfall samt en brutal våldtäkt att ta itu med. Belinda som blir våldtagen och misshandlad var Magnus’ styvdotter, Amanda som hittas strypt var bästis med Belinda, Karl Poderhjelm som även han hittas mördad var Magnus’ revisor, och det tredje mordoffret – Marko – var Amandas pojkvän. Hur hänger allt ihop? Det som polisen från början trodde skulle vara ett lätt fall att lösa visar sej bli både invecklat och utdraget.
Det här är Ramona Franssons tredje deckare. De två första läste jag för ett bra tag sen men sen blev det en paus innan jag gav mej på denna bok, nummer tre i serien om Greger Thulin och hans kollegor.
Jag minns att jag tyckte att de två första böckerna, Dyrbar kärlek och Iskall hämnd, var ”sådär”. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om Mord i Skärhamn. Den är väl också ”sådär”, men jag tycker ändå att varje bok i serien blir bättre och bättre. Fast jag tycker inte att Ramona Fransson skriver lika bra som många andra kvinnliga deckarförfattare (om man nu nödvändigtvis ska jämföra kvinnliga deckarförfattare), som tex Åsa Larsson, Karin Alvtegen, Karin Wahlberg mfl. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag inte fångas lika mycket av hennes böcker. Det känns som om jag inte lär känna karaktärerna ordentligt och de är alla ganska tråkiga och grå personer. Å andra sidan är det väl så det är i verkligheten också – majoriteten av oss är väl rätt tråkiga och slätstrukna medel-Svenssons? 🙂
Hur som helst kommer jag även att läsa hennes fjärde deckare, Lyckohjulet. Det ska bli intressant att se om den är ytterligare ett snäpp bättre.
Boksnoken 