Mörka strömmar av Arnaldur Indridason

I en lägenhet i centrala Reykjavik hittas en man med halsen avskuren. Eftersom kriminalkommissarie Erlendur Sveinsson tagit ledigt och åkt till sina barndomstrakter på östra Island så blir det Elínborg som får ta hand om utredningen.

Hemma hos den mördade mannen, som heter Rúnólfur, hittar polisen Rohypnol och man konstaterar också att han haft samlag innan han dött. Man hittar även en sjal som tillhör en kvinna. Har Rúnólfur drogat en kvinna med Rohypnol och våldtagit henne? Är det denna kvinna som har mördat honom? Men var finns hon nu? Och har Rúnólfur gjort samma sak förut, drogat och våldtagit kvinnor?

Elínborg noterar att sjalen man hittade har en utmärkande doft – den luktar tandoori, en indisk krydda som Elínborg känner igen eftersom hon är mycket intresserad av matlagning. Det är tack vare att hon känner igen denna doft som hon kommer vidare i utredningen. Hon letar även i Rúnólfurs förflutna, och sökandet av varifrån han kommer leder henne till en liten håla där alla vet allt om varandra men ingen vill berätta något.

Förra boken, Frostnätter, gjorde mej lite besviken eftersom jag tyckte den var hafsigt skriven och inte levde upp till Indridasons vanliga standard, så jag hoppades att denna bok skulle vara bättre. Och den här gången blev jag inte besviken! Jag gillar att det är Elínborg som är huvudpersonen, att få lära känna både henne och hennes familj bättre. Jag saknar faktiskt inte den dystre Erlendur, även om jag undrar lite hur han har det i sina barndomstrakter, om han finner det han söker – och så blir jag lite orolig när Elínborg får ett telefonsamtal om att man funnit hans hyrbil som stått övergiven vid en kyrkogård ett bra tag, men att Erlendur själv inte synts till… Förhoppningsvis kommer svaret om vad Erlendur har för sej i nästa bok 🙂 .

Mörka strömmar är Arnaldur Indridason när han är som bäst. Det är många frågor som leder till nya frågor, men det är inte lätt att hitta svaren. Elínborg vet inte vem som talar sanning och vem som väljer att dölja saker och ting. Jag gillar de lite udda karaktärerna, som den gamla kvinnan som troligtvis har sett något som har med mordet att göra, men som kanske inte är ett tillförlitligt vittne pga att hon verkar lite tossig. Vad betyder det att hon har sett en man med en antenn på benet? Elínborg rotar envist vidare tills hon hittar svaret.

Spänningen är inte olidlig, de rafflande händelserna avlöser inte varandra, det är ingen typisk bladvändare. Men det är ändå så bra, så bra!